Ce week-end, à nouveau, j'irai me balader sur le bitume de la cité , voir et témoigner.
Il me reste de la place !
Il me reste ce temps
À partager
Entre le spaghetti à papa
Et la sauce qui n'est pas
Aux prunes
Découvrir le coin
D'un mur
Une allée, une ruelle,
Une grande rue
Qui emerveile
Parce qu'elle est
Devenue l'avenue
Du temps.
Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.
Jag har ingen makt över mina ögon.
De vill bara kyssa ditt ansikte.
Jag strömmar mot dig ur mina ögon,
och dallrar kring dina skuldror av en fin hetta
som långsamt löser upp dina konturer
och jag är hos dig, hos din mun
och överallt omkring dig –
jag har ingen makt över mina ögon.Jag sitter med mina händer i skötet,
jag rör dig inte och jag ska aldrig tala.
Men mina ögon kysser ditt ansikte,
jag stiger ur mig själv och ingen kan hindra mig,
detta outgrundliga flöde kan jag inte stanna,
detta lysande som varken vet av slut eller början –
men när du slutligen vänder dina ögon mot mig,
dina ovetande, frågande, dina främmande ögon,
sänker jag mig själv i mina händer
och återvänder under mina ögonlock.
-- Solveig von Schoultz (1907-1996)